Jag oroar mig för en massa olika saker. Från en tid till annan kan det variera från miljöförstöringen (ozonlagrets uttunning och den globala uppvärmningen förstås), krig och annat elände, att staten lägger sig i för mycket i våra liv samtidigt som jag kan ligga sömnlös över att man skär ner för mycket i det sociala skyddsnätet. Jag är inte helt konsekvent alltså men så har jag heller aldrig varit mycket för politiska ideologier, de ställer nämligen mest till besvär enligt min mening. Hur som helst, det som huvudsakligen oroar mig för närvarande är det stigande matpriserna de verkar aldrig ge sig. Inte för att just i nuläget löper risk att inte ha råd med mat. Jag jobbar i utkanterna av reklambranschen kan man säga. Det är för övrigt ett bra som jag fick tack vare jobylon.se , knappast välbetalt men lite falukorv ska jag väl råd med rimligtvis. Men alldeles oavsett matpriserna har skruvats upp betänkligt på senare år. Jag har mitt eget konsumentprisindex som jag använder för att mäta förändrade pris nivåer. Mitt privata mätinstrument är det gällande priset på ett kilo spaghetti. För ungefär fem år sedan låg ett paket på, i regel mellan nio och elva kronor ibland billigare men oftast däromkring, tio i snitt kanske. I våras vill jag minnas att ett motsvarande paket var uppe i en bra bit över 20 kronor, närmare 25 på sina håll. Det är ju en prisökning på över 100 procent. Hade nu lönerna ökat i samma takt hade förstås inte varit något problem förutom kanske för finansministern som hade fått svårt att förklara en inflation 100 procent. Tur att bostadspriserna inte ökat i samma takt… Eller de kanske det har på sina håll kom jag just på.